Detta är femte och sista delen av en serie av detaljerade djupdykningar i Den Kinesiska Murens historia som jag arbetar med. Jag har tidigare här skrivit en mer översiktlig artikel i ämnet för den som tycker att detta är för tungt.
Mingdynastins mur 明长城 är den mur som normalt förknippas med begreppet "Den Kinesiska Muren" och mycket stor andel av de murar som finns kvar idag är från Mingdynastin.
Direkt efter att mongolerna var utkörda från Kina och Mingdynastin var etablerad påbörjades renovering i måttlig takt av en del av de tidigare dynastiernas murar längs med norra gränsen. Inledningsvis byggdes inte några seriösa murar utan det byggdes mest befästningar och de befintliga murarna kompletterades med portar och vårdkasetorn. Bitvis byggdes Mingmuren senare längs de tidigare murarna från Northern Qi och Northern Wei. Det tog dock till år 1449 innan renoveringsarbetet kom igång på allvar av de äldre murarna.
Många av Mingdynastins murar var inte av samma solida kvalité som den mur som senare byggdes utanför Beijing av tegel och murbruk, utan de var mer i form av barriärer av jord ibland kombinerade med djupa diken. Det var först på slutet av 1500-talet som tegelmurarna som vi känner muren utanför Beijing började byggas.
Flera sektioner av Mingmuren förbättrades flera gånger under Mingdynastin. T ex Juyongpasset precis norr om Beijing förstärktes direkt 1368 som en initial åtgärd för att försvara huvudstaden. År 1449 byggdes en fästning vid Juyongpasset och även år 1540 fortsatte byggnationen av passets försvar.
Ett annat exempel är muren kring den viktiga militärstaden Datong. Från år 1399 till 1402 byggdes jordmur mellan Xuanhua och Datong. År 1413 kompletterades denna muren med ett dike. Efter 1484 byggdes ytterligare murar av jordvallar kring Xuanfu (också en viktig militärstad nära dagens Zhangjiakou) och Datong. I början på 1500-talet byggdes 500 km mur vid Xuanfu och Datong som ganska direkt behövde renoveras och förstärkas. På gund av det stigande hotet från den mongoliska ledaren Altan Khan som skapat ett högkvarter i Hohhot strax norr om Gula flodens norra krök fortsatte Mingdynastin att bygga murar på 1540-talet nordväst om Beijing norr om Datong och Xuanfu. Denna mur var i dubbel barriär och sträckte sig från Gula flodens nordöstra krök i en båge över Datong för att sedan mötas nära Juyongpasset norr om Peking. Även dessa murar var vid denna tiden huvudsakligen jordfästningar. Muren väster om Beijing kring Datong förstärktes på 1570-talet med tegel och sten.
År 1471 byggdes från Shenmu i Shaanxi till Yanchi i Ningxia. Efter Mingarmen år 1473 lyckats driva bort mongolerna från Ordos byggdes en mur som sträckte sig 910 km tvärs över det landområde som omsluts av Gula floden söder om Ordos. Denna mur som färdigställdes 1474 var i form av en barriär av jord som längs vissa sträckor kombinerades med djupa diken. År 1476 byggdes mur från Shanhaipasset till Yanmenpasset.
År 1550 lyckades Altam Khan dock rida runt murens östran ändpunkt och började plundra och bränna Pekings förstäder. För att täppa till denna lucka i huvudstadens försvar byggdes från år 1569 till 1583 en stenmur österut från Juyngpasset kompletterad med 1 200 vakttorn. till Shanhaipasset vid Bohaibukten. Sträckningen kring Peking byggdes delvis på basen av tidigare muren från Norra Qi. Det var under denna tiden som muren i Pekings närhet fick det utseendet som hela den kinesiska muren är känd under. År 1569 till 1572 byggdes 1007 vakttorn längs muren mellan Shanhaipass och Changpin.
De sista 70 åren fram till Mingdynastins fall år 1644 kompletterades jordmurarna med tegel och en del höga och imponerande torn och portar uppfördes. Tegelmurarna hade bröstvärn och torn fördelade med olika delning beroende på terrängen. Vanligen placerades tornen på 500 meter till 4 kilometers avstånd på synhåll för att kunna kommunicera med varandra med rök eller eldsignaler. Tornen hade olika funktion och kunds vara både bostäder och observationsplatser eller stridsplattformar. I anslutning till muren byggdes även fort och befästningar.
För att tillverka tegel till byggnationen uppfördes ugnar ofta i närheten av byggnadsplatsen för muren, men man har hittat tegelstenar i murens västra del som är tillverkade 80 km iväg från byggnadsplatsen. Murbruket varierade men ofta gjort av klibbigt ris.
Mingmuren var uppdelad i 9 garnisoner, som senare blev 11:
* Liaodong, Från koreanska gränsen till Shanhaipasset, 975 km lång.
* Jizhen, Från Shanhaipasset till Juyongpasset, 600 km lång.
* Changzhen, Från Mutianyu till Zijingpasset, 230 km lång.
* Zhenbao, Från Yanhekou till Lululingkou, 390 km lång.
* Xuanfu, Från Juyongpasset till Xihunfloden, 512 km lång.
* Datong, Från Zhenkoutai till Yajiaoberget, 335 km lång.
* Taiyuan (Shanxigarnison), Från Hequ vid Gula floden till Heshun, 800 km lång.
* Yansui, Från Qingshuiying till Yanchi, 885 km lång.
* Ningxia, Från Yanchi till Lanjing, 1000 km lång.
* Guyuan, Från Jingbian till Gaolan, 500 km lång.
* Gansu, Från Lanzhou till Jiayupasset, 800 km lång.
Det var genom Shanhaipasset som Minggeneralen Wu Sangui 吳三桂 på våren år 1644 öppnar portarna genom muren och släpper in den manchuriska armen som därefter störtar Mingdynastin och etablerar Qingdynastin.
Karta över den Kinesiska Muren byggd under Mingdynastin
Kinesiska muren från Mingdynastin nära Jinshanling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar