Det som är svårast för mig med Kinesiskan är 听力 (tīnglì) vilket betyder hörförståelse. Kineserna pratar ju så jä..la fort. (Tycks vara omöjligt att få dem att ändra sig även på den punkten). Det vanligaste problemet för oss västerlänningar brukar annars vara att skriva och läsa, men det har jag lyckligtvis inga svårigheter med. Jag diskuterade min 听力-situation med skolans chef, och hon hade en lösning för att arbeta upp hörförståelsen.
Vi har nu startat "Projekt 听力". Det går ut på att para ihop mig med en Kines som har en nivå på sin Engelska som ungefär motsvarar min Kinesiska nivå, dvs en "språkkompis", populärt kallt 语伴, (yǔbàn). Hon "råkade" ha en kandidat på lager.
Vi träffas då och då och pratar Kinesiska och Engelska med varandra och förhoppningsvis blir vi bättre båda två. Detta är ett beprövat koncept inom språkutbildning. Utöver "språkkompisen" ska jag alltid ha TV'n på när jag är hemma. Och då INTE CCTV-9 som är engelskspråkig, utan någon av alla Kinesiska kanaler. Det är nyttigt att hela tiden höra det Kinesiska tjattret som bakgrundssorl för att omedvetet arbeta in rytmen och tonerna i språket.
Har nu haft tre träffar med min "språkkompis" som heter 孙丽雅 (Sūn Lí Yǎ), och vi har börjat hitta formerna för hur vi ska använda tiden. Eftersom vi inte har något gemensamt språk som båda kan flytande betyder det att all kommunikation blir en liten utmaning. Det känns som vi gör framsteg båda två och hittills har det varit roligt, så projektet går vidare.
Min "språkkomis" 孙丽雅 (Sūn Lí Yǎ)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar